När saknaden blir för stor. När hjärtat värker och tankarna minns, allt det underbara, alla fina stunder. En sommar för länge sen fick jag och familjen hem en liten liten valp. Alldeles svartrandig med en kolsvart nos och teckning upp över hela ansiktet. Och ända sen vi hämtade lilla Lakris har han varit min älskade hund.
2011 började utan honom. Nu springer han på de sälla jaktmarkerna och rusar runt runt i små cirklar, snuffsar in sig i något mjukt och sträcker ut sina små tassar.
Han hade en sån otrolig personlighet och saknaden är stor. Enorm.
Det är så tomt. Så ensamt att inte ha sin allra bästa hund att få bry sig om, leka med och trösta sig hos. Jag vill somna med honom på mina fötter, utsträckt på rygg sådär som bara han kunde sova.
Jag saknar dig så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar