Jag har haft privilegiet att få vara med när två små barn föds till livet. Första gången var det en "vanlig" normal förlossning. Det va en märklig känsla, kvinnan som låg där och kämpade och mannen bredvid och helt plötsligt kom det lilla miraklet ut och känslan i rummet, i mig när han las på sin mamma bröst, den var obeskrivlig.
Nummer två var ett planerat kejsarsnitt. Mamman låg där vaken med pappan bredvid och sa att du kände jag nåt. Hon var ju bedövad men kände ändå när de drog i bebisen, väldigt brutalt måste jag säga. Ett kejsarsnitt är nog inte som många kanske tror först, en enkel utväg. Nej nej. Men sen när mamman och pappan fick träffa sin dotter. Fantastisk känsla.
Jag fick hålla i henne och göra de första kontrollerna, magiskt...
Ville väl med det här egentligen säga att en födsel är fantastiskt. Om än smärtsam, galen och obeskrivlig så är det ett nytt litet liv som får öppna sina ögon till världen.
Det är en otrolig kärlek i det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar