Det var i somras. Pappa, mamma, syster, lillebror, sambo och jag var ute på Muskö och en sommmarkväll i slutet av Juli när vi hade grillat och ätit tog vi båten och puttrade ut på havet. Det hade varit en sån där dag med klarblå himlen och strålande sol så det var fortfarande ljummet i luften. Vi la ankar strax till höger om källviksudd, vid abborre-berget.
Vi "barn" började meta och pappa kastade lite med kastspöet. Jag hann knappt få ner min rev innan syrran drog upp sin första abborre. Hon drog säkert upp en 4-5 stycken, jag tror jag fick två. Pappa drog väl upp en firre på spöet och berättade samtidigt att "här, just här, simmar det ibland i gös. Det är alltså möjligt att få upp en sån, men det har jag aldrig fått".
Syster min lånade kastspöet, ville lära sig kasta lite så pappa visade hur och första kastet kom inte så långt men på andra försöket fick hon ut linan ordentligt, lät draget sjunka lite innan hon började veva in linan. Rätt snabbt sa hon att hon fastnat i nåt, börjar dra rätt hårt. Vi andra kollar upp och ser att linan drar tillbaka, du har ju en fisk!
Syrran får panik, det är jättetungt och sjukt vad mycket det drar.
Pappa hjälper till, dom drar, släpper efter och vevar in. Fram med håven, fram med håven. Det är en jättefisk! Vi vecklar ut håven och syrran styr i fisken, pappa drar upp. Det är en GÖS!
Den är enorm och vi har ingen kniv att döda den med. Abborrar kan man ju bryta nacken av med handen men den här är alldeles för stor. Pappa och sambon tar en av reservårorna och slår ihjäl den, det krävs några slag, åran och ruffen blir lite blodiga men det sköljer vi av. Syrran har dragit upp en gös! Vilken fiskelycka!
Ungefär världens gladaste familj puttrar hem i båten, det börjar skymma och väl hemma gör vi upp eld och halstrar abborrar med grovsalt och imorgon , då blir det grillad Gös!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar