Alltså, Ingemar Stenmark är ju helt överlägsen. Har varit helt tagen av honom sedan program ett. Jag är ju lite för ung för att minnas hans storhetstid och har kanske inte riktigt fattat heller hur bra han var...
Det jag ser nu är en vinnarskalle av enormt mått! Och han verkar så trevlig och go. Det är det fina i det hela. Hans ödmjukhet, hans lugna väna sätt, hans fina dialekt.
Det finns en anledning till att norrländskan är så fin, kanske heter den anledningen Ingemar Stenmark. Det var kanske då den smög sig in hemma hos folk och så förknippar man den med honom, seger, lycka osv. En liten tes ifrån mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar