Idag höll det på att bli ett himla hallabaloo! Min kära fina var ute på delsjöarna här vid oss och åkte långfärds med en vän, jag visste att de skulle ut och igår pratade vi om att isen kanske var lite tunn nu med alla plusgrader osv. Ringde vid tolv, inget svar. Ringde runt tre, inget svar. Ringde vännen, inget svar. Messade och hade mig, inget svar. Kom hem runt halv fem, inget svar. Ringde svärbror som fått en "fikabild" vid två-tiden och vi båda blev sjukt oroliga eftersom det var tre timmar sen och de borde kommit hem. Jag nojar runt här hemma tills jag i princip springer upp mot sjön helt säker på att de båda gått igenom och inte kunnat ta sig upp trots räddningsutrustning. Kan ju också berätta att delsjöarna är stora, de kunde va var som helst.
Svärbror ringde ungefär var 5:e minut, sa tillslut att han ringer jobbet och ber dom skicka upp helikoptern (han är chef/befäl på polisens kommunikationscentral) jag ringer jobbet och ber dom söka efter dessa två isgenomgångna herrar för att se om de låg på någon av intensiverna. När jag står vid sjön ringer han tillslut!!! Hemkommen och hade mobilen så långt ner i packningen, glömde höra av sig osv. Jag är ARG som ett bi! Helikoptern lyckades vi hejda två minuter innan de va i luften, jag går hem och pratar förstånd med karln så nu vet han att han alltid ska ge mig en hemtid när han gör ngt sånt här plus höra av sig med jämna mellanrum.
Det va på allvar riktigt hemskt, jag trodde att jag skulle sova själv här inatt :(
Det är andra gången på ett par år det blir polislarm i denna familjen, ska berätta en annan gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar