Jag saknar lite att vara en Hemnetknarkare. Innan jag köpte min första lya kollade jag kors och tvärs över hela Göteborg och va på en hel del visningar. Sedan fastnade jag ju för Strömmensberg och bodde där i 1,5 år ungefär. Under tiden kollade jag Hemnet typ jämt, ville se vad andra ettor såldes för osv.
Började sedan spana runt efter en tvåa i vårat favvo-område. Va knappt ute några, ett par stycken på nåt år men en helg när vi va i Sthlm kom det ut två stycken. En halvfin i sämre hus och en fulful i ett hus närmre skogen. Vi bokade tid för förhandsvisning hos mäklaren. Kollade på den fulfula på måndagen och onsdag em skrev vi kontrakt efter att ha budat upp den själva tills säljarna blev nöjda! Tjo, vilken lycka! (vi har ju renoverat big time nu och lägenheten är underbar numera). Sedan drog vi till Trysil med tjocka släkten (på hans sida) och hade lite halvångest... Därefter började hemnet-hetsen igen, panikkollade alla liknande lgh och blev innerligt glada när alla såldes mycket dyrare än vi fått vår för. La ut min etta och killens etta, nervösa veckor väntade och den helt otroliga paniken när budgivningen började. Jag var tvungen att stänga av min mobil när buden trillade in för jag blev så nervös... Sålde i vilket fall lägenheterna och spanade rätt länge efteråt vad andra ettor gick för osv i flera månader.
Men nu, vi har inga planer på att sälja, jag vet att vi både sålde och köpte för bra summor och har inget egentligen att oroa mig för. Men jag saknar att vara en Hemnetknarkare, att varje dag logga in, spana efter intressanta objekt, jämföra priser, längta efter visningar, följa budgivningar med hjärtat i halsgropen och raljera över värdelösa mäklare.
Det blir en slags tomhet, en sida jag följt varje steg av under lång tid har jag inget gemensamt med längre. Sidan och jag har inget mer att säga varandra. Inte förrän jag tar upp kontakten igen. Bollen på min sida så att säga, känns skönt även om det bara är en sida. Jag bestämmer!
(Hittade för nån månad sen ett drömhus i Nackdala, gammal och slitet med massa kakelugnar, ett stall och stor tomt helt utan insyn. Undrar vilken lycklig familj som ska flytta in där? Blir nog helt fantastiskt efter renovering).
Nåväl, Hemnet och jag har numera en frostig relation. Skönt faktiskt!
(Ska förresten försöka sluta med alla bindestreck och parenteser jag överöser er med, förlåt. Jag vet inte varför det blir så mycket, tänker att ni inte förstår mina dubbelord om det inte skulle va bindestreck och att ni inte fattar sammanhanget om jag inte kör förklaringar inom parentes. Schysst, det verkar som jag tycker ni är dumma i huvudet men så är ju inte fallet. Bara dumma jag som har fått lite ticks. Förlåt igen. Ska dessutom sluta säga förlåt kors och tvärs. Detta är min blogg och jag skriver vad och hur jag vill).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar