Idag har jag inte räddat liv, snarare uppehållit ett. Vi tog bort nästan hela levern på en med cancer. Patienten var ung och hade två små barn hemma. Det var fruktansvärt att stå som ansvarig när hennes tårar trillar och hon viskar "jag är skräckslagen".
Om vi inte tagit bort den hade hon levt max ett år, nu hoppas hoppas hoppas vi att hon får 5 år till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar