Så sitter vi här i soffan. Kommer upp en Softis-hund på tv'n och jag får abstinens direkt. Längtan efter Lakris är stor, fortfarande. Världens finaste lilla vovve. Börjar prata om hur gosig han va, hans så egenskaper som att alltid knö sig mellan ens ben och soffan, ligga framför tv'n helt nöjd med att tro att alla tittade på honom. Hur han sträckte ut sig på morgonen och rullade över på rygg, för trött för att gå upp.
Ja, man kan säga att jag saknar att han hund och att jag saknar att ha Lakris här hemma nåt alldeles väldigt.
Ja, man kan säga att jag saknar att han hund och att jag saknar att ha Lakris här hemma nåt alldeles väldigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar